UnikMusik.se

Rekapitulation – Min bästa vän

torsdag, 24 juni, 2010 | Musik för nedladdning

Den andra rekapitulationen för sommaren blir för låten Min bästa vän även den från vinterns ”Enkelt knutna snören”. Lyssna direkt nedan och läs sedan vidare om hur låten kom till och lite hemligheter!

Min bästa vän (4:08 / 6,0 Mb)

Denna låt var faktiskt den sista låten jag gjorde för albumet och den tillkom inför releasen den 22:e januari. Den var alltså inte med på det allra första utkastet av albumet som jag använde som präktig julklapp åt far. Min bästa vän är ett exempel på låt som bara trillade ur mig rakt upp och ner. Jag gjorde pianoslingan, kontruerade en övermelodisk basgång till denna och kompletterade med enkla trummor. Sedan var låten klar. Eller, ja ni förstår vad jag menar. Där fanns ju ingen melodi eller text där och DÅ men de kom bara av sig själva. Tror att det tog en timma och då fanns verser, refränger och dess melodier klara.

Märkligt…

Låten i sig är faktiskt min favorit från ”Enkelt knutna snören”. Vet inte om man ”får” tycka så men det är helt klart fallet. Inför släppet av albumet var jag lite osäker på om vilka låtar som skulle få komma med och vilka som fick åka på pottan. En låt som jag funderade väldigt seriöst på att stryka var låt nr 8 – ”Sång till en älskad”. Efter en del tvekan beslöt jag mig för att lämna kvar den och fick sedan höra av någon att just DEN låten var favoriten på hela skivan! Återigen, märkligt!

Nå, varför är Min bästa vän MIN favorit då? Självklart är det flera saker som inverkar och samverkar men jag tänker mig lista dem och sedan förklara:

1. Texten – melankolisk, sorgsen och sann
2. Basens samspel med pianot
3. Körerna
4. Avslutningen som också avslutar hela albumet på ett fantastiskt passande sätt
5. Hur gitarren kommer in i andra refrängen
6. Hur trummorna inte kommer in förrän just i avslutningen

Jag börjar såklart uppifrån på listan och arbetar mig neråt… Texten är inspirerad av ett program på SVT där sommarpratare från olika år samlades för att diskutera varandras program. En av dem beskrev saknaden efter en familjemedlem och hur hon gått med en tröja och luktat på den för att komma nära den bortgångne. Det där är något som verkligen slår an en ton i mig och jag har själv ett väldigt intensivt luktminne. Om jag kommer tillbaka till skolan jag gick i på mellanstadiet så kommer dess LUKT att vara en väldigt stark triggning för mina minnen.

Låtens text är inte så lång så jag lägger in den i sin helhet nedan:

Ingen värme finns här kvar
Ingen kropp emot min
Bara doften på det du bar
när jag var din
Ingen vaknar
Ingen saknar
Känner doften i det du bar
när jag var din

Ibland kan kinden minnas dig
och sakta kommer allt igen
Ja, det finns stunder när du står vid mig
När du är här min bästa vän

Ingen tanke tröstar nu
Ingen dröm lättar när
Bara hjärtat går itu
för du var här
Ingen vänder
Ingen dig sänder
Ja, mitt hjärta går itu
för du var här

Refr.

Uppbyggnadsmässigt kör låten en enkel intro, vers, refräng, mellanspel, vers, refräng, refräng, avslutning. Absolut inget avancerat men när en låt/sång har så mycket känsla som den här kan man inte göra utsvävningar och märkliga utflykter. Då tappar man förtroendet.

Låttexten behöver inte sägas handla bara om när någon gått bort utan fungerar självklart även när två människor lämnar varandra och den stora saknaden uppstår. Till skillnad från många andra låtar som jag och andra låtskrivare gjort så HANDLAR den här texten verkligen om något och jag tycker att den även överför en känsla till lyssnaren som jag själv blir märkbart berörd av. Då måste man anse sig ha lyckats.

Det där med basgången är något jag pratade om även i min förra rekapitulation av Utan dig. I den här låten är det en otroligt melodiös basgång som i sig är en helt giltig och godtagbar melodi. Okonventionellt på sätt och vis men jag har inga sångstämmor i verserna och basen kan sägas vara en melodistämma utöver att också vara ett komp. Basen blir också, passande nog, huvudinstrument i den avslutande delen, vilket jag diskuterar lite längre ned.

Körerna då? Nä de är inte så speciella men de är precis så rätt de kan vara till låtens stämning och innehåll. Ljusa och skira i refrängerna utan att ta över och lite smått i bakgrunden på den andra versen. Körerna förstärker melodin men de HAR faktiskt en helt egen stämma. Svår att höra eventuellt men det är så det ska vara! Körer ska förstärka melodin och exakt vad som sjungs och hur får man överlämna till musiknördar som mig själv…

Låten avslutas när allt är sagt och färdigsjunget. Det blir inga mer körer eller sångstämmor. Gitarren ligger kvar och in kommer ett väldigt tajt trumkomp som enkelt fadar ut både låt och album effektfullt. Melodin som spelas i slutet har inte hörts tidigare men är en version av pianotemat i refrängen som tagits ned till basen. Härligt okonventionellt får alltså basen ta över melodisysslan från sången och jag själv fullkomligt älskar det! (Hoppas att ni också gör det…)

Vad var det med den där gitarren då? Jo, alltså alla klassiska låtar är ju uppbyggda på ett särskilt sätt och den här låten gör som sagt inga utsvävningar eller utmaningar där. I slutet av en låt SKA refrängen återkomma en gång till. Det är det enkla receptet och det följer jag ju här. Helst ska man ”lyfta” låten från första till andra upprepningen av refrängen. Schlagerlåtar gör ju det genom att höja tonarten men jag lät här en enkelt plockande gitarr komma in och skapa lite mer driv i låten. Det blir lite som om det kommer in trummor här eftersom att gitarren agerar rytminstrument, men så är det ju såklart inte…

Gitarr ÄR ett rytminstrument väldigt ofta förresten…

Återigen det här med avslutningen och då trummorna faktiskt KOMMER in. Har redan nämnt det ett par gånger nu men jag gillar verkligen att det INTE är trummor låten igenom. Det hade jag säkert i någon version hela låten igenom men dem tog jag som tur är var bort för att endast finnas med när låten sagt allt som skulle sägas. Det är inte heller något hafsigt eller tvärtom överdrivet trumkomp utan väldigt avskalat och begränsat.

Jag hoppas att ni tyckt att denna rekapitulation av låten Min bästa vän varit intressant och något underhållande och att ni kommer att fortsätta min färd genom minnenas allé i sommar.

Hälsningar

H

P.S. Men den där hemligheten då? Jo det var faktiskt så att det fanns ett visslingssolo på den avslutande delen av låten. Den spelas i mitt huvud varje gång jag hör låten och jag gillar den. Anledningen till att jag tog bort den var att efter att ha skickat ut låten för provlyssning till en vän så kom han med en så självklar kommentar att jag var tvungen att ta bort den:

Man visslar inte när man är ledsen

Eh, nä det gör man inte! Själva melodin som visslades kunde ju ha spelats av vad som helst men det kändes inte rätt där och då att ha med den. På releasefesten live så spelade jag den melodislingan/solot på orgel istället och det fungerade självklart helt perfekt. Jag låter dock albumversionen vara som den är och om ni har tur får ni uppleva låten live och då får ni höra den avslutande orgelmelodin också. Då kan ni säga till personen bredvid: ”Jag hörde att det här visslades i en tidig version av låten men att det ströks det för att vissling och ledsamhet inte går ihop”!

D.S.

Taggar: analys, basgång, Enkelt knutna snören, melodi, Min bästa vän, rekapitulation, Utan dig

Inga kommentarer ännu.

Lämna en kommentar