artist

Hur tänker jag egentligen?

söndag, 3 oktober, 2010 | Okategoriserade | Inga kommentarer

Det här inlägget kanske borde sitta som en egen sida där jag förklarar varför jag överhuvudtaget publicerar min musik på det här viset… Gratis!?! Men men… Det blir ett inlägg istället.

Det hela handlar helt enkelt om att jag vill spridas och gärna ”användas” i olika sammanhang. Alltså, det är mitt låtskrivande jag vill ska bli känt – egentligen inte mig själv som någon form av ”artist”. Om man gillar någon av mina låtar kan man fråga (via order (a) unikmusik.se) om man får göra en egen version av låten, spela den i radio, använda den i en film eller vad som helst. För något år sedan var det till exempel en norsk kör som körde en av mina låtar på en konsert och det känns ju jäkligt kul att ens kreationer sprids utanför landets gränser!

Jag har som sagt inga ambitioner att bli världskänd eller folkkär artist. Visst är det kul när någon kommer fram och säger ”Vilken bra låt du gjorde” eller ”Det här var den bästa present jag fått!”. Men jag gör det för att jag brinner för det och för att musiken är en del av mig. Det finns säkert tusentals begåvade låtskrivare med låtskatter hemma i byrålådan som aldrig får höras av någon. Med Internet som media har jag nu möjlighet att nå ut och kanske beröra just Dig som besöker min hemsida.

Så, gillar ni mina låtar, sprid dem vidare och tipsa om den här hemsidan. Här kommer ju nya låtar titt som tätt och kanske är någon av dem du tipsar om mig intresserade av ett helt EGET specialskrivet mästerverk så då vinner jag ju ändå på den här gratistaktiken.

Taggar: , , ,

Specialskriven musik på beställning

Läs mer om hur du beställer specialskriven musik som den unika gåvan!

E-post: order(a)unikmusik.se.

Dela |

Är du ett fan?

Bli då även ett fan på Facebook!


Donera om du vill… det är gratis vilket fall!


Läs mer om donationer.

Lyssna!

Here is the Music Player. You need to installl flash player to show this cool thing!

“Världens största leende får kinderna att värka när jag lyssnar på den!”

Johanna